JsomiJulia

Suck småbarn säger jag bara. Va jobbiga dom kan vara, och nu pratar jag inte om spädbarn eller dagisbarb. Utan typ 13-14 åringar. Så egentligen tonåringar men jag är tonåring och inte jobbig? eller?
Aja jag kommer inte ihåg att jag var så himla tjatig som en liten kille jag pratade nyss på en sida med, herregud va jag ville skrika åt honom att hålla tyst. Men artig som jag är så kan jag inte göra så. Jag får bara ångest efter.
Känns så elak att säga det man tänker då och då, även om det är jobbigt att hålla tyst om.
Kan man inte bara säga vad man vill utan att folk tar illa upp?

Fast när folk gör det till mig brukar jag ta illa upp, speciellt om dom säger till på ett rått sätt. Då är det nästan sårande, och det vill jag ju inte att andra ska känna med.

Egentligen bryr jag mig nog för mycket om andra folk. Som tex om man bestämt att man ska leka med en kompis en dag, och man väntar och väntar och väntar till slut får man reda på att kompis har glömt av det och inte kommer den dagen.
Sen bestämmer man att man kanske ska ses nästa dag, men då har föräldrarna bestämt något innan (som tex besöka en släkting) och man tjatar sig ur det hela för man vill inte ställa in för kompisen. Och då tänker man "men jag fick ju trots allt vänta en hel dag för han/hon hade andra planer och glömt."
Så slutar det med att man sitter och väntar, och så händer samma sak som förra gången....

Men man ska aldrig sattsa på "hämnas"-metoden. That never works.
I'm just a good little girl who feels to much.